I Kyrkans Tidning idag recenseras nyöversättningen av Luthers Lilla Katekes. Det är överlag en positiv recension Christian Braw skrivit. Han har dock gjort följande påpekande:
”Carl-Axel Aurelius skriver i sitt förord att syftet varit att göra en översättning, som är trogen mot originalet. Det skulle alltså inte handla om att lägga tillrätta för det, som nu anses modernt. I huvudsak har man lyckats. På en punkt har man dock avvikit från den egna linjen. Katekesen säger om Kristus att vi ska leva ”under honom i hans rike”. Aurelius och Cöster skriver: ”med honom i hans rike”. Det har blivit ett jämställt förhållande. Men så står det inte i katekesen från början. Och den kristna grundbekännelsen är denna: ”Jesus är Herren”.”
Det fick mig att återigen fundera över vem som bestämmer i Svenska Kyrkan. Vem har tolkningsföreträde? Det kan tyckas en bisak att lägga så stor vikt vid ett enda litet ord (men är man jurist så är man) Ett enda ord kan ha avgörande betydelse.
I detta fall har det just det. Det är en himmelsvid skillnad på att i ödmjukhet underkasta sig Herren Kristus och att jämställa sig med Honom. Självklart hoppas jag som kristen att få leva med Honom i hans rike, det är inte det det här handlar om . Jag frågar mig vem som sanktionerat den nya översättningen. Är den ett uttryck för Svenska Kyrkans rätta tro och har den i så fall stötts och blötts och diskuterats. Eller är det helt enkelt så att översättarna på egen hand tolkat och tytt?
tuggastilla 