Stickad bön

Jag tycker om att göra saker med händerna. Jag stickar, broderar och syr. Jag läser ganska många amerikanska sticksidor och lyssnar på podcasts och jag har vid flera tillfällen stött på begreppet ”prayer shawl”. Först trodde jag att det helt enkelt var en sjal som man hade på sig när man gick i kyrkan men sen lärde jag mig att det är något mycket mer.

Det finns böcker om Prayer Shawls och en hemsida till Prayer Shawl Ministry  HÄR

Det kanske kan vara en idé att starta en grupp. Att träffas regelbundet för att be, umgås och sticka tillsammans. Att dela sina böner och därmed kanske också sin oro för den eller dem man ber för – det vore väl något!

 

 

Annars kan man ju ha en egen ”prayer shawl”. Jag hörde en kvinna berätta att hon alltid hade ett särskilt stickprojekt som hon bara stickade på när hon bad och mediterade. Det tyckte jag lät inspirerande. Hon läste en bibeltext eller en annan text, satte sig i avskildhet eller i alla fall i lugn och ro, tog fram sin stickning (som väl kanske inte krävde för mycket tankemöda) och stickade, bad och mediterade en stund.

När man har något i händerna är det lättare för tanken att stilla sig och fokusera.

Som ni ser här har jag hittat flera olika bilder från Prayer Shawl Mimistries. Det är alltså väldigt utbrett i USA.

 

Vägmärken för själen

Jag har varit på en härlig inspirationsdag idag om Dag Hammarskjöld, pilgrimsvandring och kristen djupmeditation.  Jag har egentligen inte haft någon relation till Dag Hammarskjöld. Jag har inte heller på allvar läst och mediterat över hans Vägmärken, men däremot har jag levt länge med andra kristna mystiker och det fantastiska är att kärnan och uttryckssättet egentligen på många sätt är desamma.

Det är väl inte så konstigt egentligen eftersom mystikerna försöker dela med sig av sina Gudsupplevelser, sin Gudsnärvaro och nåden att få leva i Guds kärlek – allt det som vi egentligen inte kan beskriva och inte förklara.

Jag blev i alla fall inspirerad till att försöka lära känna Dag Hammarskjöld lite närmare. Carl-Göran Amnell som talade om honom hade med sig ett helt berg av litteratur. 

Stilla motstånd

Jag har börjat meditera regelbundet igen. Jag gjorde det för ett par år sedan men slutade av någon anledning. Jag var på retreat för inte så länge sedan och det ledde till en nystart. Meditationen får mig att må bra fysiskt, psykiskt och inte minst andligt. Att sitta sig till stillhet, att samla sig, att ge rum för Gud, att andas Guds ande – det ger så otroligt mycket.

Jag har precis läst i tidskriften NODs senaste nummer (3 2011) om motstånd, kristet motstånd. Bland annat skriver man om Patrik Hagmans bok med titeln Om Kristet Motstånd.

Jag brukar ibland tänka mig att jag ingår i en motståndsrörelse. Både som en liten yttepyttedel i motståndet mot de onda krafter som härjar men också som en del av ett motstånd mot hur världen ser ut, hur samhället och våra värderingar förändrats och förstörts.

Motstånd kan vara aktivt eller passivt. Mitt motstånd är passivt aktivt. Jag avstår från en del saker, tar avstånd från en del företeelser och jag ber och mediterar.

Visst kan jag ibland längta efter ett annorlunda, alternativt liv, men nu är jag ju här – med min familj, mitt arbete och min vardag. Jag försöker skapa mig en vrå i världen där jag kan leva som jag finner viktigt och riktigt. Ibland snurrar livet på alldeles för snabbt och det är lätt att tappa fotfästet och komma i obalans. Det märkliga är att när jag använder de redskap jag fått – meditation, gudstjänst, retreat, andlig läsning, pilgrimsvandring, bön och eftertanke, då bromsas allting upp, balansen finns kvar och det går lättare att leva det liv jag vill leva. Det går lättare att göra ett stilla motstånd – och jag tror att det faktiskt gör skillnad.

Disciplin?

Ett hemskt ord. Ger bara negativa vibbar. Bättre med vana. Kanske ännu bättre med god vana.

Att det ska vara så svårt! Jag har hört att det tar fem – åtta veckor att skapa en god vana, men bara två veckor att rasera den.

Jag var på retreat förra helgen. Sååå underbart. Tystnad, meditation andakt och bön.

Och tänk att hasa runt i dessa UNDERBARA tofflor!

Jag blir på gott humör varje gång jag tänker på dem.

Jag skulle behöva ett par här hemma – ungefär som Uppfinnar-Jockes tänkarmössa, ni vet.

På med tofflorna – gå iväg till mitt bibliotek, ta fram pallen, sitta ner och andas.

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära. Närvaron finns där, en kraft som vill bära…