0

Att växa i tron går lättare med god jordmån

Jag har varit på familjemässa idag. En härligt fin gudstjänst med barnkör, juniorer och miniorer och så vi andra förstås. Predikan handlade om att växa och några av församlingsmedlemmarna berättade om situationer där de vuxit. Miniorer och juniorer hade förberett predikan genom att teckna och måla bilder av situationer där de växt.

Som ni ser så var det lite blandat – lära sig räkna, kunna sitta upp på hästen  alldeles själv, lära sig alfabetet och kunna hänga upp sina kläder till exempel.

Egentligen är ju bilderna av växande ganska uttjatade – men det gör dem inte mindre sanna för det.

Förutom allt det där gamla vanliga – vatten,ljus och näring – behöver vi utrymme för att växa och då helst en plats med god jordmån, och så kanske helst lite god omvårdnad.

För många år sedan när jag efter en lång tids bortavaro började vända tillbaka till kyrkan ville jag vara ifred. Jag ville få vara ganska anonym och inte behöva känna något krav på mig att behöva delta, medverka eller engagera mig.

Som tur var kunde jag få vara det den tid som behövdes och ändå få känna att jag hörde till, att jag var en del. Så småningom, genom människorna som fanns och finns där (och kanske att den Helige Anden hade ett finger med i spelet) kunde jag växa och utvecklas.

Jag är så otroligt glad och tacksam för det  – här fanns och finns den goda jordmån som jag behövde – och behöver.

Låt oss tillsammans bilda den goda jordmån vi behöver för att kunna växa i tron.

 

 

 

Annonser
0

Stickad bön

Jag tycker om att göra saker med händerna. Jag stickar, broderar och syr. Jag läser ganska många amerikanska sticksidor och lyssnar på podcasts och jag har vid flera tillfällen stött på begreppet ”prayer shawl”. Först trodde jag att det helt enkelt var en sjal som man hade på sig när man gick i kyrkan men sen lärde jag mig att det är något mycket mer.

Det finns böcker om Prayer Shawls och en hemsida till Prayer Shawl Ministry  HÄR

Det kanske kan vara en idé att starta en grupp. Att träffas regelbundet för att be, umgås och sticka tillsammans. Att dela sina böner och därmed kanske också sin oro för den eller dem man ber för – det vore väl något!

 

 

Annars kan man ju ha en egen ”prayer shawl”. Jag hörde en kvinna berätta att hon alltid hade ett särskilt stickprojekt som hon bara stickade på när hon bad och mediterade. Det tyckte jag lät inspirerande. Hon läste en bibeltext eller en annan text, satte sig i avskildhet eller i alla fall i lugn och ro, tog fram sin stickning (som väl kanske inte krävde för mycket tankemöda) och stickade, bad och mediterade en stund.

När man har något i händerna är det lättare för tanken att stilla sig och fokusera.

Som ni ser här har jag hittat flera olika bilder från Prayer Shawl Mimistries. Det är alltså väldigt utbrett i USA.

 

0

Jag lutar också …

Jag har precis avslutat Tomas Sjödins krönikesamling Jag lutar åt Gud. Jag har läst alla hans böcker och ibland krönikor i en eller annan tidning. Han har ett alldeles speciellt tilltal. Öppenhjärtig och privat utan att vara utlämnande och gränslös. Han delar med sig av så mycket viktiga tankar och iakttagelser. Inte minst när han delat med sig av familjens speciella situation. Jag har gråtit och smålett om vartannat.

Jag tycker att han allt som oftast lyckas med att få läsaren att stanna upp, fundera och fokusera på vad som egentligen är livet.

Tack för det!

0

Nytt försök

Nu var det väldigt länge sedan. Jag har INTE ORKAT, inte haft kraft, inte haft lust. Jag fick för en tid sedan diagnosen Fibromyalgi.   Konstigt nog kändes det skönt att äntligen få veta (även om jag nog egentligen vetat länge).

Vad bra, tänkte jag. Nu kan jag ta tag i det som är dåligt och bli frisk. Inte undra på att    depressionen kom som ett brev på posten. Visst går det att göra mycket, visst går det att bli bättre och att få ett bra – men annorlunda – liv. Men det går inte över.

Jag blir fortfarande ledsen bara av att skriva detta…

Ja, så är det. Jag har i alla fall förmånen att ha en bra doktor och team runt omkring. Just nu är jag sjukskriven och ägnar mig åt att ta hand om mig. Jag har fullt upp. Jag försöker promenera varje dag, jag gör qi gong övningar och jag vattenjympar i varmvattenbassäng.

Men det är inte bara kroppen som behöver tas om hand, även själen. Det är konstigt hur lätt det är att halka in på fel spår.

När jag som mest har behövt att komma till kyrkan, gå i mässan, sjunga i kören, be och meditera – ja då gör jag inte det ?! Hittar på alla möjliga och omöjliga ursäkter. Det är såklart Någon som tar alla tillfällen i akt att försöka hålla oss ifrån Gud.

Nu försöker jag hitta kraft och stöd genom att läsa Bibeln, lyssna på olika Podcasts, jag har ett par Katolska favoriter som jag följer och läsa bra böcker.