0

Markus 4: 11-12 – insikt bara för ett fåtal?

Jag har precis läst Michael Wards bor The Narnia Code som handlar om C S Lewis böcker om Narnia. För mig, som för så många andra, blev klivet in i garderoben livsavgörande.Fortfarande, som vuxen, kan jag längta efter att få uppleva det jag kände när jag som 10-åring läste böckerna. Eftersom The Narnia Code handlar om dolda budskap, liknelser och hur C S Lewis lät sin kristna tro genomsyra Narnia-böckerna i mycket större utsträckning än vi tidigare trott har Ward som ingress till ett kapitel bibelverserna Markusevangeliet 4: 11-12  ”Han sade: Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse”.

På engelska lyder de ” To you have been given the secret of the kingdom of God, but for those outside everything is in parabels; so that they may indeed see but not perceive, and may indeed hear but not understand, lest they should turn and be forgiven.

Knepigt. Jag googlade och hittade flera sidor med diskussioner om vad Jesus egentligen menade?

Någon menade att Jesus talade i liknelser för att bara ett fåtal utvalda skulle förstå. Onekligen låter det så, men så kan det väl inte vara?

Någon annan menade att bara de som öppnat sig för Gud kan förstå liknelserna, för de som står utanför är liknelserna bara tomma historier utan djupare mening. Det låter i alla fall lite bättre.

En tredje påpekade att vad vissa lär ut –  att Jesus använde liknelser för att göra det lättare för vanligt folk att förstå vad han talade om – helt enkelt inte är sant eftersom han faktiskt inte säger så.

Det skulle vara intressant att höra era meningar. Ni som är teologer kanske har svaret?

Jag tror (hoppas) att Jesus menade att liknelserna inte blir något annat än liknelser om man inte har tagit klivet innanför. Om man står utanför kan man inte eller vill man inte förstå. Men jag tror att bara det att man vill förstå är ett tecken på att man redan befinner sig innanför och då är liknelserna ett bra sätt att komma ihåg vad Jesus vill lära oss. Bild

Undrar om  C S Lewis skrivit något om det…

Annonser
0

Gå i kloster, gå direkt i kloster utan att passera Gå

Jag har haft ett par dåliga dagar med värk, deppighet och förlamande trötthet. Jag tror att jag behöver en utrensning (igen). Jag är intresserad av så mycket och blir så entusiastisk. Det är så mycket spännande och intressant som ska läsas, lyssnas på, tittas på, handarbetas, läras och göras. Till slut blir det övermäktigt. Det är inte heller alltid så lätt att värja sig mot alla impulser.

Jag försöker då och då bottna i mig själv och liksom vaska fram det där som är viktigt och som jag vill behålla – och låta resten försvinna ut i avloppet.

Ibland längtar jag så förfärligt efter att få dra mig tillbaka i ro och stillhet. Det gör jag ju också då och då (Berget) men det blir allt för sällan. Dessutom önskar jag att jag kunde hitta ett sätt att leva vardagen på det sätt jag skulle vilja. I lugn rytm, med plats för bön, skapande och vila.

Ibland händer det att man när man öppnar en bok och börjar läsa förstår att den var skriven just för mig! Jag vet inte riktig hur jag fick nys om den, men jag läste om Kathleen Norris bok The Cloister Walk och anade att den var något för mig. Jag köpte den begagnad från Amazon och hämtade den på posten i förrgår. Fast jag var jättetrött började jag läsa och … ja, den är skriven för mig.

Kathleen Norris berättar i förordet att hon tio år tidigare bestämde sig för att bli oblat i en Benedictinorden. Boken är en vandring med henne från det att hon 1991 kom till St John in och ut från klostret till vardagen och tillbaks igen.

Jag ser mycket fram emot att få läsa den och återkommer med mera när jag gjort det.

0

Att växa i tron går lättare med god jordmån

Jag har varit på familjemässa idag. En härligt fin gudstjänst med barnkör, juniorer och miniorer och så vi andra förstås. Predikan handlade om att växa och några av församlingsmedlemmarna berättade om situationer där de vuxit. Miniorer och juniorer hade förberett predikan genom att teckna och måla bilder av situationer där de växt.

Som ni ser så var det lite blandat – lära sig räkna, kunna sitta upp på hästen  alldeles själv, lära sig alfabetet och kunna hänga upp sina kläder till exempel.

Egentligen är ju bilderna av växande ganska uttjatade – men det gör dem inte mindre sanna för det.

Förutom allt det där gamla vanliga – vatten,ljus och näring – behöver vi utrymme för att växa och då helst en plats med god jordmån, och så kanske helst lite god omvårdnad.

För många år sedan när jag efter en lång tids bortavaro började vända tillbaka till kyrkan ville jag vara ifred. Jag ville få vara ganska anonym och inte behöva känna något krav på mig att behöva delta, medverka eller engagera mig.

Som tur var kunde jag få vara det den tid som behövdes och ändå få känna att jag hörde till, att jag var en del. Så småningom, genom människorna som fanns och finns där (och kanske att den Helige Anden hade ett finger med i spelet) kunde jag växa och utvecklas.

Jag är så otroligt glad och tacksam för det  – här fanns och finns den goda jordmån som jag behövde – och behöver.

Låt oss tillsammans bilda den goda jordmån vi behöver för att kunna växa i tron.

 

 

 

0

Jag lutar också …

Jag har precis avslutat Tomas Sjödins krönikesamling Jag lutar åt Gud. Jag har läst alla hans böcker och ibland krönikor i en eller annan tidning. Han har ett alldeles speciellt tilltal. Öppenhjärtig och privat utan att vara utlämnande och gränslös. Han delar med sig av så mycket viktiga tankar och iakttagelser. Inte minst när han delat med sig av familjens speciella situation. Jag har gråtit och smålett om vartannat.

Jag tycker att han allt som oftast lyckas med att få läsaren att stanna upp, fundera och fokusera på vad som egentligen är livet.

Tack för det!

Notering
0

Jag har precis ögnat igenom – INTE läst – Richard Dawkins bok The Greatest Show on Earth. Jag fick den i present för ganska länge sedan. Jag är ingen kreationist – jag behöver inte bli övertygad om att evolutionsteorin är sann, så jag kände mig inte direkt träffad av boken.

Jag blev däremot lite förvånad när jag läste att över 40 procent av amerikanerna tror att människan blev till för sisådär 10 000 år sedan.

Här i Sverige tror en alldeles övervägande majoritet på evolutionsteorin – 87 %.

Av dem tror ungefär hälften att Gud haft ett finger med i spelet och ungefär hälften att han inte haft det.

Som alltid när det gäller tro så kan man ju inte argumentera för den. Det finns ju inga bevis, så ibland blir debatten så tröstlöst fånig.

Jag, för min del, tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

0

Nytt försök

Nu var det väldigt länge sedan. Jag har INTE ORKAT, inte haft kraft, inte haft lust. Jag fick för en tid sedan diagnosen Fibromyalgi.   Konstigt nog kändes det skönt att äntligen få veta (även om jag nog egentligen vetat länge).

Vad bra, tänkte jag. Nu kan jag ta tag i det som är dåligt och bli frisk. Inte undra på att    depressionen kom som ett brev på posten. Visst går det att göra mycket, visst går det att bli bättre och att få ett bra – men annorlunda – liv. Men det går inte över.

Jag blir fortfarande ledsen bara av att skriva detta…

Ja, så är det. Jag har i alla fall förmånen att ha en bra doktor och team runt omkring. Just nu är jag sjukskriven och ägnar mig åt att ta hand om mig. Jag har fullt upp. Jag försöker promenera varje dag, jag gör qi gong övningar och jag vattenjympar i varmvattenbassäng.

Men det är inte bara kroppen som behöver tas om hand, även själen. Det är konstigt hur lätt det är att halka in på fel spår.

När jag som mest har behövt att komma till kyrkan, gå i mässan, sjunga i kören, be och meditera – ja då gör jag inte det ?! Hittar på alla möjliga och omöjliga ursäkter. Det är såklart Någon som tar alla tillfällen i akt att försöka hålla oss ifrån Gud.

Nu försöker jag hitta kraft och stöd genom att läsa Bibeln, lyssna på olika Podcasts, jag har ett par Katolska favoriter som jag följer och läsa bra böcker.

2

Missvisande använda ”tvångssterilisering”

Sällan har väl så många slagit sig för bröstet och i medierna utropat ”tänk vad bra jag är för jag är emot ”tvångssterilisering”. Nu senast ärkebiskopen Anders Wejryd i DN i en i och för sig helt intetsägande artikel.

Enligt RFSL ser statistiken rörande könsbyten ut såhär:

”Denna statistik rör antalet personer som ansökt om att få ny könsfastställelse enligt lagen från 1972 om ”könsfastställelse i vissa fall” som berör transsexuella och intersexuella. Statistiken kommer från Rättsliga rådet som formellt är en del av Socialstyrelsen. Rättsliga rådet är den instans dit ansökan om transition ställs. Statistiken fördes på olika sätt fram till 1991 och därefter. Av detta skäl finns det bara summor från åren 1972-1991: 202 personer totalt, varav 117 var man-till-kvinna och 85 kvinna till man.

Totalt har det alltså inkommit 739 ansökningar från 1972 till och med 2009.

Transition ansökningar
Antal kvinnor och män ansökningar

Troligtvis finns det fler transsexuella än de som syns i denna statistik. Att vara transsexuell är, eller kan vara, förenat med ett mycket stort lidande. Självmordsbenägenheten är högre inom den gruppen än inom andra grupper.

RFSL skriver vidare att ”transsexualism klassificeras inom vården som ett psykiskt tillstånd och därmed rent juridiskt som en sjukdom. Behandlingen av transsexuella patienter omfattas alltså av den allmänna sjukförsäkringen och vården av transsexuella lyder under samma lagar som annan vård, bl.a. HLS. I Lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall 1972:119 regleras hur det juridiska bytet ska gå till och under vilka förutsättningar könskorrigerande operationer av yttre och inre genitalier får ske.”

Man har inom vården trott att könskorrigerande behandling är den bästa vården för dessa patienter. Det kan kanske ifrågasättas mot bakgrund av att lidandet inte tycks minska i särskilt hög grad. För att få genomgå en könskorrigerande behandling krävs grundliga undersökningar, intervjuer och analyser allt för att försäkra sig om att patientens lidande av att befinna sig i en kropp med fel kön är så stort att det är motiverat att genomgå denna oåterkallerlig behandling.

Om en man i en kvinnas kropp fullt ut vill korrigera sin kropp att överensstämma med hans riktiga kön kan han knappast hysa en önskan att bli och vara gravid…skulle det vara så borde han inte kunna komma ifråga för ett könsbyte eftersom det då är uppenbart att han inta vill byta kön – utan bara ha ett till… Därför är det kanske inget problem att avskaffa det som kallas för ”tvångssterilisering”.  Fast något tvång är det ju inte fråga om.

Att byta kön är ingen mänsklig rättighet utan en möjlighet. Om man vill ha kvar sin förmåga att bli gravid, ja då önskar man inte byta kön helt enkelt. Man kan inte både ha kakan och äta upp den.