0

Stickad bön

Jag tycker om att göra saker med händerna. Jag stickar, broderar och syr. Jag läser ganska många amerikanska sticksidor och lyssnar på podcasts och jag har vid flera tillfällen stött på begreppet ”prayer shawl”. Först trodde jag att det helt enkelt var en sjal som man hade på sig när man gick i kyrkan men sen lärde jag mig att det är något mycket mer.

Det finns böcker om Prayer Shawls och en hemsida till Prayer Shawl Ministry  HÄR

Det kanske kan vara en idé att starta en grupp. Att träffas regelbundet för att be, umgås och sticka tillsammans. Att dela sina böner och därmed kanske också sin oro för den eller dem man ber för – det vore väl något!

 

 

Annars kan man ju ha en egen ”prayer shawl”. Jag hörde en kvinna berätta att hon alltid hade ett särskilt stickprojekt som hon bara stickade på när hon bad och mediterade. Det tyckte jag lät inspirerande. Hon läste en bibeltext eller en annan text, satte sig i avskildhet eller i alla fall i lugn och ro, tog fram sin stickning (som väl kanske inte krävde för mycket tankemöda) och stickade, bad och mediterade en stund.

När man har något i händerna är det lättare för tanken att stilla sig och fokusera.

Som ni ser här har jag hittat flera olika bilder från Prayer Shawl Mimistries. Det är alltså väldigt utbrett i USA.

 

0

Disciplin?

Ett hemskt ord. Ger bara negativa vibbar. Bättre med vana. Kanske ännu bättre med god vana.

Att det ska vara så svårt! Jag har hört att det tar fem – åtta veckor att skapa en god vana, men bara två veckor att rasera den.

Jag var på retreat förra helgen. Sååå underbart. Tystnad, meditation andakt och bön.

Och tänk att hasa runt i dessa UNDERBARA tofflor!

Jag blir på gott humör varje gång jag tänker på dem.

Jag skulle behöva ett par här hemma – ungefär som Uppfinnar-Jockes tänkarmössa, ni vet.

På med tofflorna – gå iväg till mitt bibliotek, ta fram pallen, sitta ner och andas.

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära. Närvaron finns där, en kraft som vill bära…