0

Jag lutar också …

Jag har precis avslutat Tomas Sjödins krönikesamling Jag lutar åt Gud. Jag har läst alla hans böcker och ibland krönikor i en eller annan tidning. Han har ett alldeles speciellt tilltal. Öppenhjärtig och privat utan att vara utlämnande och gränslös. Han delar med sig av så mycket viktiga tankar och iakttagelser. Inte minst när han delat med sig av familjens speciella situation. Jag har gråtit och smålett om vartannat.

Jag tycker att han allt som oftast lyckas med att få läsaren att stanna upp, fundera och fokusera på vad som egentligen är livet.

Tack för det!

0

Tomas Sjödin IRL

Tomas Sjödin tillhör en av mina favoritförfattare. Jag var länge VÄLDIGT tveksam till att läsa hans böcker eftersom jag trodde att det skulle bli jobbigt känslomässigt. Nu talar jag alltså om hans första böcker ”När träden avlövas…”, ”Den enklaste glädjen” och ”Reservkraft”. De som bland annat handlar om hans familj och livet med två obotligt sjuka barn.

Jag grät och läste och grät och läste och läste och grät. Trots att det är så förfärligt sorgligt är hans böcker märkligt livsbejakande. Jag tror att det kanske beror på att han har hittat och kan beskriva det som är kärnan i livet. Kärleken.

Kärleken till Gud, till sin fru och pojkarna, till vänner, ja, till livet.     Han förmedlar en livshållning som väcker längtan.

Även i hans senare böcker återkommer denna livshållning, visdom  om man så vill. Han är SÅ klok. Jag tycker också att det är så  fantastiskt att han kan skriva så oerhört personligt och innerligt utan  att någon gång lämna ut sin familj och sig själv för mycket. Han har  verkligen hittat balansen mellan personligt och privat. Jag är så glad och tacksam över att han vill dela med sig.

I går hade jag förmånen att få lyssna till honom och Magnus Sundell i ett samtal om hans nya bok, romanen”Tusen olevda liv finns inom mig”. Jag blev RIKTIGT nyfiken på den. Vi fick ju lite smakprov och glimtar ur romanen och det gav mersmak. Jag köpte den förstås och fick den signerad.

0

Tomas Sjödins språk…och mitt

Jag tycker mycket om att läsa Tomas Sjödins böcker. Ni vet, När träden avlövas, Reservkraft, Den enklaste glädjen och flera andra. Jag tänkte gå och lyssna på honom nu om ett par veckor när han kommer till min stad för att tala om sin nya bok Tusen olevda liv finns inom mig.

På nätsidan ROM 10:17 kan man lyssna på predikningar och föreläsningar av olika talare, bland annat Tomas Sjödin.

Jag laddade ner hans predikningar och har lyssnat i bilen ett par dagar. Jag tycker om dem. Han är klok och kunnig och lätt att lyssna på. Men jag har slagits av hur olika vårt språk är. Tomas Sjödin tillhör frikyrkovärlden och hans språk och sätt att tala där skiljer sig mycket från predikospråket och bönespråket i mitt sammanhang i Svenska Kyrkan. Därför känns det ibland främmande. Det känns annorlunda att i bakgrunden höra bönesuckar, amen och hallelujarop. I Svenska Kyrkan håller vi inte på med sån´t. Där är vi teoretiska, samlade och lagom – i alla fall utanpå.

Jag har under åren – liksom många runt om – närmat mig mina kristna bröder och systrar på olika sätt. Jag läser tidningar och tidskrifter – NOD, Dagen, Signum, Kyrkans Tidning och Katolskt Magasin ibland. Jag läser böcker skrivna av kristna från alla möjliga håll. Min dotter går i en kristen friskola.

Tänk vilket utbyte vi skulle kunna ha av varandra om vi bara vågade överskrida gränserna lite.