1

Predika mera?

Jag är ingen teolog. Jag skulle gärna vilja läsa teologi någon gång (kanske när man blir pensionär) men även om jag läser en hel del teologisk litteratur vill jag ha hjälp!

Vi har i min församling många präster som är goda predikanter. Några bättre än andra och det är väl som det ska vara.

Men…    

Jag saknar undervisningen i predikan. Det är så mycket som jag inte förstår och inte vet, och då menar jag inte i första hand de svåra trosfrågorna utan helt enkelt allt det som säkert är självklart för prästerna. Geografin, den historiska bakgrunden, språkförståelse, översättningar, sammanhang, kopplingar, hänvisningar, tolkningar  och allt annat sådant. Tips och referenser till var man kan läsa mera skulle också vara bra att få. Eller varför inte ett Bibelstudium light att kunna gå och tugga vidare på under veckan.

Kanske vi skulle ha lite anteckningspapper och pennor liggande för den som vill anteckna?

Man kanske till och med skulle kunna våga sig på att ställa en fråga?

Dessutom tycker jag ibland att predikningarna är alldeles för långa och många. Det är ganska ofta som en predikan i själva verket innehåller både två och tre, och det är väl onödigt. Det är bättre, tycker jag, att få en kortare sammanhållen och innehållsrik predikan som man kan gå och fundera och tugga vidare på än att liksom ha flera olika att splittras mellan.

 

 

0

Tomas Sjödins språk…och mitt

Jag tycker mycket om att läsa Tomas Sjödins böcker. Ni vet, När träden avlövas, Reservkraft, Den enklaste glädjen och flera andra. Jag tänkte gå och lyssna på honom nu om ett par veckor när han kommer till min stad för att tala om sin nya bok Tusen olevda liv finns inom mig.

På nätsidan ROM 10:17 kan man lyssna på predikningar och föreläsningar av olika talare, bland annat Tomas Sjödin.

Jag laddade ner hans predikningar och har lyssnat i bilen ett par dagar. Jag tycker om dem. Han är klok och kunnig och lätt att lyssna på. Men jag har slagits av hur olika vårt språk är. Tomas Sjödin tillhör frikyrkovärlden och hans språk och sätt att tala där skiljer sig mycket från predikospråket och bönespråket i mitt sammanhang i Svenska Kyrkan. Därför känns det ibland främmande. Det känns annorlunda att i bakgrunden höra bönesuckar, amen och hallelujarop. I Svenska Kyrkan håller vi inte på med sån´t. Där är vi teoretiska, samlade och lagom – i alla fall utanpå.

Jag har under åren – liksom många runt om – närmat mig mina kristna bröder och systrar på olika sätt. Jag läser tidningar och tidskrifter – NOD, Dagen, Signum, Kyrkans Tidning och Katolskt Magasin ibland. Jag läser böcker skrivna av kristna från alla möjliga håll. Min dotter går i en kristen friskola.

Tänk vilket utbyte vi skulle kunna ha av varandra om vi bara vågade överskrida gränserna lite.

0

Berättelse eller historia?

Jag har gått och funderat på att vissa präster talar om ”berättelse” när de syftar på evangeliet. När jag hör ordet berättelse får det mig att associera till något uppdiktat eller påhittat. Jag tror och hoppas att de som använder ordet inte använder det i den meningen,men jag skulle föredra att de i stället talade om historien.

Uttrycket ”historien om Jesus och barnen” har en helt annan innebörd än ”berättelsen om Jesus och barnen” tycker jag.

Vad tycker ni?