2

Under attack

Runt om i världen finns det en mängd kristna systrar och bröder som på olika sätt utsätts för förtryck, förföljelse och lidande för sin tros skull. Trots det fortsätter man att fira gudstjänst, be och leva som kristen. Det har väl aldrig funnits en period när sådant inte förekommit någonstans. Ibland är det bokstavligen talat livsfarligt att vara öppet kristen, ibland är kanske förföljelsen mer subtil och tar sig uttryck på andra sätt. I Sverige har vi under mycket lång tid haft religionsfrihet. Det var väl förstås enklare förr när alla hörde till statsreligionen Svenska Kyrkan på ett lagom sätt. Nu vill många svenskar utöva olika sin religion på många olika sätt. Det är, som vi vet provocerande för många. Lustigt nog verkar de som blir allra mest provocerade av detta vara de som säger sig inte själva ha en tro och numera är ju också kristna som vill utöva sin religion provocerande. Till och med inom Svenska Kyrkan är det på vissa håll provocerande, upprörande och faktisk i vissas ögon tjänstefel att tala om Jesus. 

Läs HÄR.

Är det inte bara att inse att det till och med inifrån pågår en attack mot Kyrkan. Det är nog dags för en motståndsrörelse!

Bild

 

0

Tänk om…

Snart är det dags för den årliga skolavslutningsdebatten igen. Det måste väl vara så att den längtan och önskan att fira skolavslutning i kyrkan, liksom att fira jul där, är en speciell längtan och en önskan – en längtan till Gud. En längtan att få vara en del av en gemenskap – med Gud förstås men också med Kyrkan. Tänk om alla de som längtar vågade ta sin längtan på allvar. Tänk om de kunde förstå att redan längtan i sig är ett uttryck för gemenskap med Gud. Tänk om det gick att förklara att man inte behöver vara färdig i sin tro för att få höra till. Tänk om det gick att förstå att det faktiskt räcker med att bara vilja höra till, att bara vilja vara med, att bara vilja tro. Det är nog så att bara viljan att vilja tro är mycket nog. Tids nog blir man nyfiken och vill veta mer. Tids nog vill man ha svar på alla frågor. Då gäller det att Kyrkan finns där. Tydlig, frimodig trygg och stark, för att leda, bära och lyfta. Inte vill vi väl ha en kyrka som inte tror någonting, som är undflyende och vag. Det ska väl vara så att kyrkan håller att stångas mot. Om kyrkan inte är Kyrka vad finns det då för anledning att vilja vara med? 

och förresten…det är faktiskt okej att gå i kyrkan även om det varken är skolavslutning eller jul! Bild

 

0

Bibliotek och Kyrka

Vårt stadsbibliotek har renoverats och byggts om. Det var invigning i går. Jag har inte varit där än men jag hoppas det blev bra. Det var ett litet reportage om det i tidningen idag och när jag läste det kom jag ihåg debatten inför förändringarna som skulle vidtas. Skulle nu böckerna behöva flyttas? Skulle det nu bara bli datorer och mediabibliotek? Skulle barnens avdelning bli som värsta lekplatsen? Skulle man överhuvud taget kunna låna och läsa böcker? Skulle det i själva verket ens vara ett bibliotek? Skulle det inte bara bli någon sorts allmän kulturell serviceinrättning? Och plötsligt när jag satt och funderade insåg jag att jag kände igen frågorna, oron och ovissheten. Hur ska Svenska Kyrkan förvalta sitt uppdrag att vara Kyrka? Hur mycket kan man förändra, förenkla,skala av och ta bort innan hon inte längre är Kyrka utan bara en allmän kulturell traditionsbärare utan vare sig innehåll eller verklig betydelse? Jag vill att bibliotek ska vara Bibliotek och att Svenska kyrkan ska vara Kyrka. Bildet 

0

NU ÄR TUGGASTILLA TILLBAKA

IMG_0441Ska man våga dela med sig av sina tankar och funderingar? Det har blivit så hätskt därute. Samtidigt vet jag hur mycket jag uppskattar att ta del av andras funderande. Det händer så mycket runt omkring som är värt att fundera över. Det är mycket man förväntas ta ställning till och ofta kan det hjälpa till att läsa andras tankar. Så…nu fortsätter jag.

Jag läser fortfarande mycket och tänkte dela med mig av det. Jag är kristen i Svenska Kyrkan och har en hel del funderingar, frågor och tankar om var Svenska Kyrkan är på väg, vad som är Svenska Kyrkan och hur jag och många mig mig vill se Svenska Kyrkan.

Jag tillhör nomineringsgruppen (hemskt ord) Frimodig Kyrka och står på valsedlarna till Kyrkomötet (plats nr 18) och Uppsala stifts stiftsfullmäktige (plats nr 2). Spännande och roligt!

Det som fick mig att ta det slutgiltiga steget till ett aktivt engagemang var frågan om Strukturutredningen (otroligt nog med namnet Närhet och samverkan). Jag är fortfarande förstummad över hur ett (nästan – ) enigt Kyrkomöte ( utom FK) lyckats med konststycket att rösta fram ett förslag som med all säkerhet kommer att minska det lokala inflytandet i kyrkan och kalla det för att demokratin ökar.

Därför är det otroligt viktigt att all vi som INTE vill ha partipolitik i kyrkan, som vill att kyrkfolket ska ha inflytande och som, kort sagt, vill att Svenska Kyrkan ska få vara Kyrka nu mobiliserar oss.

0

Skolavslutning igen….ett förslag!

BloggarDag skriver om skolavslutningstjafset igen.  Det är ju snart dags igen. Som jag ser det är det väl egentligen inte så svårt. Låt skolorna hålla sina avslutningar i aulan, på skolgården eller annan neutral plats och bjud sedan in till traditionell skolavslutning i kyrkan för de familjer som vill.

Tänk en härlig skolavslutningsgudstjänst med finklädda barn, blommor och jordgubbstårta till kyrkkaffet. Det kunde väl vara något? Att få sjunga in sommaren, att få be för alla barn och familjer, att välsignade få sändas ut i sommaren.

Visar inte debatten och problemen som beskrivits hur fast vi är i statskyrkotänket? Om nu staten förbjuder skolan att ha avslutning med konfessionellt innehåll är det ju inte kyrkans sak utan skolans.

Den längtan som finns hos många att ändå fira skolavslutning i kyrkan är förstås något som kyrkan bör glädjas åt. Passa på vet jag att utnyttja den och bjud in till stort dundrande skolavslutningsgudstjänstfirande med hur mycket Gud, Jesus och tro som helst!

0

Att växa i tron går lättare med god jordmån

Jag har varit på familjemässa idag. En härligt fin gudstjänst med barnkör, juniorer och miniorer och så vi andra förstås. Predikan handlade om att växa och några av församlingsmedlemmarna berättade om situationer där de vuxit. Miniorer och juniorer hade förberett predikan genom att teckna och måla bilder av situationer där de växt.

Som ni ser så var det lite blandat – lära sig räkna, kunna sitta upp på hästen  alldeles själv, lära sig alfabetet och kunna hänga upp sina kläder till exempel.

Egentligen är ju bilderna av växande ganska uttjatade – men det gör dem inte mindre sanna för det.

Förutom allt det där gamla vanliga – vatten,ljus och näring – behöver vi utrymme för att växa och då helst en plats med god jordmån, och så kanske helst lite god omvårdnad.

För många år sedan när jag efter en lång tids bortavaro började vända tillbaka till kyrkan ville jag vara ifred. Jag ville få vara ganska anonym och inte behöva känna något krav på mig att behöva delta, medverka eller engagera mig.

Som tur var kunde jag få vara det den tid som behövdes och ändå få känna att jag hörde till, att jag var en del. Så småningom, genom människorna som fanns och finns där (och kanske att den Helige Anden hade ett finger med i spelet) kunde jag växa och utvecklas.

Jag är så otroligt glad och tacksam för det  – här fanns och finns den goda jordmån som jag behövde – och behöver.

Låt oss tillsammans bilda den goda jordmån vi behöver för att kunna växa i tron.

 

 

 

2

Bra och tänkvärt. Läs!

Hela Pingsten

Den församling jag inspireras mest av i Sverige tillhör Svenska kyrkan. Medan deras samfund tappar medlemmar fortare än blixten har S:ta Clara kyrka i centrala Stockholm vuxit massivt. När Carl-Erik Sahlberg blev präst där var det inte fler än tre tanter som kom för att lyssna på hans predikan. Idag kommer hundratals till Gudstjänsten varje söndag. Det är en av de mest välbesökta svenskkyrkliga församlingarna i landet. Och många av dem har kommit till tro genom Claras verksamhet. Receptet är en passionerad diakoni gentemot människor i nöd i Stockholms innerstad, kombinerat med evangelikal tro, frimodig evangelisation och brinnande karismatik.

I sin bok Den växande kyrkan beskriver Sahlberg hur han gjorde en prästmötesavhandling, flera år innan han kom till Clara, om vad vi kan lära oss om församlingstillväxt från kyrkohistorien. Han tittade på fem växande rörelser: urkyrkan, kelterna, Jesuitordens mission, pietismen samt den moderna karismatiska rörelsen och fann nio gemensamma nämnare…

Visa originalinlägg 156 fler ord

0

Kyrka eller …

Jag lyssnade häromveckan på en amerikansk katolsk podcast. Bland annat handlade den om protestanternas knepiga inställning till auktoritet. Det var frågor kring Bibel, Nattvard och annat. De frågade sig också vem som har tolkningsföreträde i den protestantiska kyrkan – och det kan man ju fråga sig.

Här i Svenska Kyrkan känns det ju lite märkligt att en samling politiskt valda ska ha auktoritet att bestämma trons uttryck och innehåll.

Men så är ju Svenska Kyrkan för många av dem bara en folkrörelse vilken som helst.

Jag frågar mig ibland vad som ÄR Svenska Kyrkans hållning i olika frågor – svaren är nästan alltid innehållslösa.

Bilden här är från Svenska Kyrkan Göteborg – lägg märke till vad som INTE finns med…

Tro?

Gud?

0

Fortsättning på Lussefirandet?

Det har fortsatt att skrivas en del om skolornas advents- eller luciafirande i kyrkorna. Jag skrev också ett inlägg här för några dagar sedan. Jag kände att jag kanske måste försöka klargöra hur jag ser på saken.

Jag tycker att Göran Hägglund skrev väldigt klokt i Expressen idag.  Som jag ser det finns det två delar av frågan. Den ena är väl den som GH skriver om – kan vi och bör vi skala av allt som tillhör vårt kulturarv med religiöst innehåll? Det är en fråga som även sekulariserade svenskar borde fundera på. 

Sen är frågan om det är önskvärt ur kyrkans perspektiv att människor kommer till kyrkan oavsett anledning. Som kristen är det förstås självklart roligt och glädjande om så många som möjligt vill komma till kyrkan. Visst kan kyrkorummet användas för konserter, utställningar och andra ändamål än gudstjänstfirande. Men det måste väl ändå vara något som har med kristen tro att göra. Varför ska man annars vara i kyrkan? Det är det som känns så bakvänt för mig.

Alla ska kunna komma till kyrkan och känna sig välkomna. Det krävs ingen trosförklaring eller förklaring över huvud taget, men kyrkan ska och bör vara tydlig med att vara kyrka och inte försöka bli så utslätat att man är som en förening vilken som helst. Jag tycker självklart att de skolor som vill ska kunna fira Lucia i kyrkan men då ska också självklart det kristna budskapet finnas där. Vill man inte det, då får man fira någon annanstans.

2

Vigselskyldighet?

Kyrkomötet har beslutat att bifalla motionen 2011:32 om vigselbehörighet för alla präster. Motionen lyder som följer:

”Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att till 2012 års kyrkomöte återkomma med förslag till åtgärder som säkerställer att samtliga präster i Svenska kyrkan innehar vigselbehörighet.

Motivering
Svenska kyrkans beslut att behålla vigselrätten är grundligt berett och förankrat. När en handfull präster i fjol ansökte hos Kammarkollegiet om att få avsäga sig sin vigselbehörighet sade Svenska kyrkan i sitt yttrande nej, med den principiella motiveringen att en präst inte på det sättet ska kunna dela upp sin vigningstjänst.
Trots detta gick Kammarkollegiet prästerna till mötes, med motiveringen att Svenska kyrkans präster inte har någon lagstadgad skyldighet att vara vigselförrättare inom samfundet och att den som vill därmed också ska kunna avsäga sig sin behörighet. Det är ett ställningstagande som vi måste respektera.
Vi anser emellertid att det ur Svenska kyrkans perspektiv måste betraktas som otillfredsställande att det är upp till den enskilde prästen att avgöra om det ska ingå i befattningen att inneha vigselbehörighet eller inte. Det riskerar att försätta både enskilda personer och Svenska kyrkans församlingar och domkapitel i svåra situationer.
Kyrkomötet måste vidta åtgärder för att säkerställa att samtliga präster i Svenska kyrkan innehar vigselbehörighet, vilket behöver förberedas av Kyrkostyrelsen.

Stockholm den 19 juli 2011 och Mörtarbo den 20 juli 2011″

I beslutet konstaterar utskottet ” bl.a. att det inte är upp till den enskilda prästen att avgöra om man vill vara förordnad som vigselförrättare utan att det är en ordningsfråga i Svenska Kyrkan”

Som jag förstår det menar alltså Kyrkomötets majoritet att Vigselrätten inte är en vigselrätt utan en vigselskyldighet och att man nu till nästa år ska hitta ett sätt att säkerställa detta ( att tvinga alla präster att viga alla som önskar vigas, får man väl anta). Hur man tänkt sig säkerställa detta återstår att se. Tydligt är att majoriteten fortfarande anser Svenska Kyrkan var en del av statsapparaten och inte drar sig för att använda maktmedel.

Det som återstår blir väl att helt enkelt lämna Svenska Kyrkan…

Kanske är det bra med polariseringen? Kanske håller klyftan inom Svenska Kyrkan på att bli allt för vid? Jag vet inte. Jag blir bara ledsen och betryckt.