Jag ska resa bort i jul – långt bort. Därför blir det varken julklappar, julmat, julpynt eller julstress. Julfirande blir det förstås men annorlunda och stillsamt.
Det känns konstigt men samtidigt ganska skönt. Framförallt känner jag att jag får lite perspektiv på julfirandet. Jag får tid att fråga mig vad som är viktigt för mig och min familj. Hur vill vi fira julen?
Julen är en sådan där högtid där många dignar under bördorna ”måsten”, ”tradition”, ”umgås”, ”konsumtion” och ”krav”.
För mig står firandet av Jesu födelse i centrum. Det är där mitt fokus ligger. Det andra – det är självklart en del av firandet men det är inte det som ÄR själva julen, därför blir det inte så ångestfyllt och kravfyllt.
Visst vill jag fira jul hemma men inte nödvändigtvis med hela eller halva släkten. Gran och pynt och julblommor vill jag också ha, men det måste inte vara nya saker varje år. Julkappar – självklart, jag vill ge personlig klappar som känner att jag VILL ge. Jag funderar ofta under hela året vad som kan passa. Däremot behöver det inte vara så storslaget eller dyrt. Julmat vill jag också ha och där finns en del ”måsten”, men det är måsten vi valt själva för att vi tycker att det hör till och är en del av vår familj.
Kontentan av mina funderingar är väl egentligen att jag tycker att man borde få fira jul på det sätt man vill.