0

Gå i kloster, gå direkt i kloster utan att passera Gå

Jag har haft ett par dåliga dagar med värk, deppighet och förlamande trötthet. Jag tror att jag behöver en utrensning (igen). Jag är intresserad av så mycket och blir så entusiastisk. Det är så mycket spännande och intressant som ska läsas, lyssnas på, tittas på, handarbetas, läras och göras. Till slut blir det övermäktigt. Det är inte heller alltid så lätt att värja sig mot alla impulser.

Jag försöker då och då bottna i mig själv och liksom vaska fram det där som är viktigt och som jag vill behålla – och låta resten försvinna ut i avloppet.

Ibland längtar jag så förfärligt efter att få dra mig tillbaka i ro och stillhet. Det gör jag ju också då och då (Berget) men det blir allt för sällan. Dessutom önskar jag att jag kunde hitta ett sätt att leva vardagen på det sätt jag skulle vilja. I lugn rytm, med plats för bön, skapande och vila.

Ibland händer det att man när man öppnar en bok och börjar läsa förstår att den var skriven just för mig! Jag vet inte riktig hur jag fick nys om den, men jag läste om Kathleen Norris bok The Cloister Walk och anade att den var något för mig. Jag köpte den begagnad från Amazon och hämtade den på posten i förrgår. Fast jag var jättetrött började jag läsa och … ja, den är skriven för mig.

Kathleen Norris berättar i förordet att hon tio år tidigare bestämde sig för att bli oblat i en Benedictinorden. Boken är en vandring med henne från det att hon 1991 kom till St John in och ut från klostret till vardagen och tillbaks igen.

Jag ser mycket fram emot att få läsa den och återkommer med mera när jag gjort det.

Annonser
0

Jag lutar också …

Jag har precis avslutat Tomas Sjödins krönikesamling Jag lutar åt Gud. Jag har läst alla hans böcker och ibland krönikor i en eller annan tidning. Han har ett alldeles speciellt tilltal. Öppenhjärtig och privat utan att vara utlämnande och gränslös. Han delar med sig av så mycket viktiga tankar och iakttagelser. Inte minst när han delat med sig av familjens speciella situation. Jag har gråtit och smålett om vartannat.

Jag tycker att han allt som oftast lyckas med att få läsaren att stanna upp, fundera och fokusera på vad som egentligen är livet.

Tack för det!

0

Nytt försök

Nu var det väldigt länge sedan. Jag har INTE ORKAT, inte haft kraft, inte haft lust. Jag fick för en tid sedan diagnosen Fibromyalgi.   Konstigt nog kändes det skönt att äntligen få veta (även om jag nog egentligen vetat länge).

Vad bra, tänkte jag. Nu kan jag ta tag i det som är dåligt och bli frisk. Inte undra på att    depressionen kom som ett brev på posten. Visst går det att göra mycket, visst går det att bli bättre och att få ett bra – men annorlunda – liv. Men det går inte över.

Jag blir fortfarande ledsen bara av att skriva detta…

Ja, så är det. Jag har i alla fall förmånen att ha en bra doktor och team runt omkring. Just nu är jag sjukskriven och ägnar mig åt att ta hand om mig. Jag har fullt upp. Jag försöker promenera varje dag, jag gör qi gong övningar och jag vattenjympar i varmvattenbassäng.

Men det är inte bara kroppen som behöver tas om hand, även själen. Det är konstigt hur lätt det är att halka in på fel spår.

När jag som mest har behövt att komma till kyrkan, gå i mässan, sjunga i kören, be och meditera – ja då gör jag inte det ?! Hittar på alla möjliga och omöjliga ursäkter. Det är såklart Någon som tar alla tillfällen i akt att försöka hålla oss ifrån Gud.

Nu försöker jag hitta kraft och stöd genom att läsa Bibeln, lyssna på olika Podcasts, jag har ett par Katolska favoriter som jag följer och läsa bra böcker.

0

Annorlunda jul

Jag ska resa bort i jul – långt bort. Därför blir det varken julklappar, julmat, julpynt eller julstress. Julfirande blir det förstås men annorlunda och stillsamt.

Det känns konstigt men samtidigt ganska skönt. Framförallt känner jag att jag får lite perspektiv på julfirandet. Jag får tid att fråga mig vad som är viktigt för mig och min familj. Hur vill vi fira julen?

Julen är en sådan där högtid där många dignar under bördorna ”måsten”, ”tradition”, ”umgås”, ”konsumtion” och ”krav”.

För mig står firandet av Jesu födelse i centrum. Det är där mitt fokus ligger. Det andra – det är självklart en del av firandet men det är inte det som ÄR själva julen, därför blir det inte så ångestfyllt och kravfyllt.

Visst vill jag fira jul hemma men inte nödvändigtvis med hela eller halva släkten. Gran och pynt och julblommor vill jag också ha, men det måste inte vara nya saker varje år. Julkappar – självklart, jag vill ge personlig klappar som känner att jag VILL ge. Jag funderar ofta under hela året vad som kan passa. Däremot behöver det inte vara så storslaget eller dyrt. Julmat vill jag också ha och där finns en del ”måsten”, men det är måsten vi valt själva för att vi tycker att det hör till och är en del av vår familj.

Kontentan av mina funderingar är väl egentligen att jag tycker att man borde få fira jul på det sätt man vill.

Jag önskar er alla en glad, fridfull och kärleksfull jul.

1

Julfirande = Jullidande?

Idag har Svensk Handels konsumentundersökning publicerats i media. Jag läste om den i morse och funderade lite på väg till jobbet över vad vi egentligen vill ha för innehåll i våra liv?

Det är som att vi inte har tid med våran vardag. Ibland undrar man om någon har tid med någonting överhuvud taget. Vad GÖR vi hela dagarna? Vad vill vi göra?

Visst känns det väl som om vi ibland glömmer bort vad som faktiskt ingår i livet till vardags. Eller att vi helst vill slippa allt det. Men vad gör vi i stället undrar jag?

Är det inte något fel i systemet när så många so 15 % upplever sig så stressade av den kommande julen att de vill få en gran hemkörd och dessutom klädd….  Kanske de i stället skulle strunta i granen och hitta på något annat. Nu är ju inte precis julen vardag – men jag tycker att inställningen går igen i det vardagliga.

Vi har kanske har förlorat förmågan att njuta av och ta till vara vardagshöjdpunkterna. Livet är inte det vi ska göra sen, när vi är klara med vardagen, livet är vardag – i alla fall för de flesta av oss.

Är det inte dags att återerövra vardagen?

Svensk Handels konsumentundersökningen visar bland annat att

  • En fjärdedel av konsumenterna är villiga att betala för att köpa förberedd julmat som till exempel butiksrullade köttbullar.
  • En fjärdedel är beredda att betala för att få julmaten hemkörd.
  • Sju av tio vill reservera julklapparna på nätet, men hämta upp dem i butik. 16 procent är beredda att betala för det.
  • En fjärdedel är beredda att betala för att få varorna köpta i butik levererade till hemmet.
  • 21 procent är beredda att betala för att få julgranen hemlevererade men bara 15 procent vill dessutom få den klädd. Bara sex procent är beredda att betala för tjänsten.

Varför inte hellre göra som Charlie Brown? Gläds åt det lilla.

0

Bockbränning och Mer Jul i Gävle

Här i Gävle där jag bor har genom åren utvecklats en tradition att bränna julbock. Inte vilken julbock som helst förstås, utan den stora fina som byggs på Slottstorget.

I år fick den inte ens stå kvar i en vecka.

Med tanke på den stora publicitet bockbrännandet ges och det att man kan spela på om och när den brinner upp är det kanske dags att fundera på om det är rimligt att fortsätta bygga den varje år.  Det känns ju ibland som att själva syftet med att bygga den är den ska brinna – annars blir det ju ingen publicitet….

För övrigt har Gävle kommun sedan några årtillbaka en kampanj för ”Mer Jul i Gävle”. Jag vet inte om det är så, men med tanke på hur annonseringen i dagspressen ser ut är det för mig uppenbart att det betyder Köp Mer och Konsumera Mer.

Det är väl så julen har blivit för många – en helg där man ska shoppa,  äta, dricka och vara glad till varje pris. Låtsas att snön lyser vit på taken i Sörgårdsidyllen och hoppas att familjen håller sams och att pengarna räcker. Det känns väldigt avlägset den jul jag skulle önska att vi firade.

Tänk om Mer Jul i Gävle i stället skulle innebära en möjlighet till en säng och tak över huvudet för de hemlösa och en tallrik soppa och en macka för de hungriga.