Isvandring mitt i sommaren

Jag har varit på Åland under några dagar, närmare bestämt i Kökar. Den sydligaste kommunen på Åland som består av flera små öar och som har 249 invånare. Vi var in i handelsboden en dag och på dörren hängde en affisch om Isvandring.

Jag tyckte det var lite konstigt men läste inte närmare. Nästa dag kom jag i samspråkmed ett finländskt par och blev nyfiken när jag hörde att de pratade om Ulla-Lena Lundberg. De berättade att hennes pappa, som den fantastiskt fina romanen Is handlar om, var präst på Kökar, på Hamnö. Vi åkte senare samma dag till Hamnö där St. Anna kyrka ligger. Också på anslagstavlan där hängde affischen om Isvandring – men nu förstod jag ju bättre – det var helt enkelt fråga om att vandra i romanen Is fotspår.

I romanen har Kökar fått namnet Örarna och den handlar om den unge prästen Petter Kummel och hans fru Mona som kom dit strax efter kriget.  Jag tyckte mycket om romanen och den har nästan liksom växt i mig ju mer jag tänkt på den.

St. Anna kyrka på Hamnö

Den gamla prästgården

Systrarna Gunilla och Ulla-Lena Lundberg

VARNING – SLUTA LÄS HÄR OM NI INTE LÄST BOKEN -AVSLÖJANDEN SKER!

Redan från början förstår man att något kommer att hända. Det är inte någon spännande skildring men det går som en dov underton genom hela romanen. Det är en fin och fascinerande skildring av livet på öarna. Fast romanen utspelar sig på 40-talet är känslan man får när man läser den att det snarare är en1800-tals skildring

Vad som slutligen händer är att Petter Kummel – precis som Ulla-Lena Lundbergs pappa Pehr –  går genom isen och drunknar.

Tidningsartikeln om olyckan

Från begravningen

Det var sorgligt att läsa om olyckan och hela historien kom plötsligt mycket närmare. Jag fick nästan lust att läsa om romanen, mycket också för att jag nu faktiskt varit på Kökar.

Lägg till bildtext

Han är begravd där på den otroligt vackert belägna kyrkogården. Här är  en bild på graven och en bild från kyrkan. Nu vet jag hur det såg ut där och romanen blir alldeles mycket mera levande.

Varför kom du inte före kriget?

Jag har läst en helt underbar bok. En bok som skapat bilder i huvudet som jag kommer att bära med mig länge, länge.

Den är både oändligt sorglig och ömsint rolig. Dottern Elisabeth berättar på ganska torr – men underbar prosa – om sin uppväxt i Tel Aviv med mamma Helena.

För Elisabeth är ibland Helenas beteende fullständigt obegripligt och jag kan förstå att Elisabeth som barn många gånger måste ha skämts för sin mamma och tyckt att hon var sååååå pinsam.

Som vuxen – och som läsare – fylls jag allt eftersom av en väldig insikt och därmed förståelse för Helena och hennes handlande. Samtidigt som jag förstår att jag ALDRIG kommer att kunna någonsin kunna förstå fullt ut (tack och lov). För då skulle jag också antagligen börja bete mig konstigt.

Även om boken specifikt handlar om Helena, som överlevde Förintelsen, är den allmängiltig och viktig eftersom den kan ge oss, som förskonats från folkmord, krig och förföljelse, någon liten insikt och förståelse om vad det kan innebära att leva i skuggan av sådana minnen och upplevelser. Upplevelser både av den som var DÄR men också upplevelsen för de barn och barnbarn som också påtagligt lever i skuggan av föräldrars upplevelser och minnen.

LÄS alltså Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron!

Den får full pott av mig: B B B B B 

Tudor

Jag är egentligen inte överförtjust i historiska romaner. Visst kan de vara fascinerande och intressanta men jag har svårt att riktigt sjunka in i dem. Det svåraste med en historisk roman måste vara att fånga tidsandan i människorna. Ofta vet vi ju på ett ungefär hur man levde på 1500-talet eller på stenåldern, men att gå in i och försöka skildra människornas tankar, känslor och sätt att förhålla sig måste vara svårt. Kanske det är därför som det inte alltid blir så bra. Det var nog också därför som jag avvaktade så länge med att läsa Wolf Hall.

När jag började läsa tyckte jag bra om den, till och med mycket bra. Huvudpersonerna känns som riktiga människor, miljöer och interiörer är inte övertydligt beskrivna, de liksom bara är…

Politik, maktspel, ärelystnad, religion, filosofi, avund, kärlek och död finns där och som läsare får vi möta det genom huvudpersonen Thomas Cromwells ögon. Han blir levande, jag tyckte att jag lärde känna honom. Efter att ha läst romanen kände jag att det inte är mycket som skiljer oss här på 2010-talet från de som levde då på 1530-talet.

Den får B B B B B

Father Anselm

En av mina favoritförfattares böcker har nu släppts i pocket. William Brodricks första roman Den sjätte klagosången (The Sixth Lamentation). Huvudperson är Fader Anselm, en tidigare advokat som blivit munk. William Brodrick själv har gjort precis tvärtom – han har tidigare varit munk men sadlade om till att bli barrister.

Boken utspelar sig i nutid men mysteriet bottnar i händelser under andra världskriget. En intelligent, spännade och välskriven roman.

Jag hoppas att de andra två kommer på svenska också.

Dödas Kärlek

Jag ska väl först erkänna att jag nog inte skulle ha läst boken om inte jag fått den för att skriva om den. Det är jag väldigt glad för eftersom det är en roman som kommer att klinga länge i mig. En förrädiskt vardaglig och enkel berättelse om några ungdomar som tar sin början den 11 september 1978 då racerföraren Ronnie Petersson omkommer i en krasch. Romanens unge gymnasist – Ronnie Petersson – får en sorts existentiell aha-upplevelse när han uttalar orden ”jag är inte Ronnie Petersson” Han träffar Hedvig, vars föräldrar omkommit i en bilolycka, men som är högst påtagligt närvarande och levande hemma hos Hedvig. I romanen rör sig Hedvig och Ronnie som i en dans runt varandra, med varandra och med andra. Anledning till att jag tyckte så mycket om romanen är att den både skildrar och genomsyras av kärlek. En ödmjuk, accepterande och osjälvisk kärlek. Sen kommer jag aldrig att glömma middagarna hemma hos Hedvig.

Romanen får av mig B B B B B

BJÖRN RUNEBORG föddes i Visby 1937. Han debuterade 1962 med romanen Utflykten. Ett flertal av hans böcker har nominerats till Augustpriset. 2008 tilldelades han Sveriges Romanpris för romanen Dag, i vilken det svenska nationalhelgonet Dag Hammarskjöld blir föremål för intensiva för att inte säga extrema förälskelser.

Irländsk deckare

Jag har precis avslutat Tana Frenchs tredje roman Faithful Place eller som den heter på svenska Brottsplats Faithful Place (Fånig titel!)

Frank Mackey är polis i Dublin. Hans liv har präglats av att hans flickvän Rosie övergav honom samma natt de skulle rymma till England. Hon lämnade en lapp och försvann. Nu, tjugo år senare hittas kvarlevorna efter en ung flicka i en källare i bostadsområdet Faithful Place. Det område där Frank Mackey växte upp, där hans familj fortfarande bor kvar och som han aldrig besökt efter dagen Rosie försvann.

Visst drivs handlingen i boken framåt genom Frank Mackays sökande efter vad som hänt Rosie. Men den största behållningen är skildringen av hans mycket ovilliga återseende och konfrontation med sin dysfunktionella familj och den uppväxt som präglat både honom och hans fyra syskon. Skildringen av hans ungdomstid på 1980-talet ger en levande och fascinerande inblick i ett segregerat Dublin.

Riktigt bra alltså.

B B B B 

Sex och ett halvt års mardröm

Romanen har undertiteln ”mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln” och det är precis det boken handlar om. Det är upprörande, obehagligt och ofattbart att läsa och förstå att det hon beskriver är sant. Detta har hänt henne. Det händer andra nu i denna stund.

Det är fullständigt obegripligt hur man kan överleva med förnuftet i behåll. Naturligtvis är hon en annan människa nu, men hon verkar ändå ha kunnat återvända till livet. Hon berättar att hon inledningsvis hade svårt att välja om hon skulle skriva på sitt modersmål franskan eller sitt nya språk spanskan, men att upplevelsen och erfarenheterna satt sådana djupa spår i hennes inre att hon för att kunna omfatta dem och beskriva dem måste välja sitt ursprungsspråk.

Hon skriver detaljrikt och utförligt om livet i djungeln. Hon är också öppenhjärtig med sina tankar, funderingar och känslor. Det finns naturligtvis alltid en risk att man förskönar och tillrättalägger sin historia i efterhand, men det känns som om hon försökt att vara ärlig. Det är som sagt en både spännande och upprörande läsupplevelse. Det är också ett viktigt dokument om den ohållbara situationen i Colombia.

I mars 2009 släpptes svensken Roland Larsson som hållits fången av FARC-gerillan i nästan två år efter han kidnappades 16 maj 2007.

Boken får B B B B av mig

St Kilda – ett prästliv

Idag i SvD kan man läsa om Karin Altenbergs roman Island of Wings som är nominerad till långlistan för  Orangepriset! WoW!
Första gången för en svensk roman – i och för sig inte så konstigt eftersom romanen för att bli nominerad måste vara skriven på engelska – men ändå!

På Amazon har den fått 4 av 5 stjärnor och positiva recensioner.

Romanen utspelar sig på den skotska önSt Kilda och handlar om prästen Neil MacKenzie och hans fru Lizzie. Den bygger delvis på Neil MacKenzies dagboksanteckningar från det att paret år 1830 anländer till ön och deras liv därefter.

Numera är ön obebodd och förvaltas av The National Trust of Scotland. HÄRfinns mycket spännande att läsa och fina bilder att titta på.

De sista 36 invånarna evakuerades från ön 1930.

En bok jag måste läsa!

Den 17 april får vi veta om den också kommit med på kortlistan!

 

SF-klassiker

Jag har precis börjat på A Canticle for Leibowitz av Walter M Miller. Den publicerades 1960 och vann HUGO-priset 1961 för bästa SF-roman.

Det är en dystopisk roman. Den handlar ytligt sett om framtiden efter det stora kriget men som alla goda SF-romaner handlar den om oss. Om vad det innebär att vara människa, om hur vi förhåller oss till varandra och till vår omvärld.

 

SF-bokhandeln skriver:

I en fjärran framtid, efter det stora kriget som sånär utplånade mänskligheten, samlar en grupp munkar ihop fragment av texter skrivna av en viss I.E. Leibowitz. Denne Leibowitz, en vetenskapsman som var delaktig i det förödande kriget, blir långt efter sin död upphovsman till en spirande religion, en tro som kommer att lyfta kulturen ur okunskap och barbari, men kanske också förebåda en ny apokalyps i en fjärran framtid. Miller utnyttjar effektivt sin berättelse, som spänner över 1000 år, för att spekulera kring sambanden mellan religion och vetenskap, kunskapsbyggande och kulturförändring. Romanen vann Hugopriset 1961.

Tomas Sjödin IRL

Tomas Sjödin tillhör en av mina favoritförfattare. Jag var länge VÄLDIGT tveksam till att läsa hans böcker eftersom jag trodde att det skulle bli jobbigt känslomässigt. Nu talar jag alltså om hans första böcker ”När träden avlövas…”, ”Den enklaste glädjen” och ”Reservkraft”. De som bland annat handlar om hans familj och livet med två obotligt sjuka barn.

Jag grät och läste och grät och läste och läste och grät. Trots att det är så förfärligt sorgligt är hans böcker märkligt livsbejakande. Jag tror att det kanske beror på att han har hittat och kan beskriva det som är kärnan i livet. Kärleken.

Kärleken till Gud, till sin fru och pojkarna, till vänner, ja, till livet.     Han förmedlar en livshållning som väcker längtan.

Även i hans senare böcker återkommer denna livshållning, visdom  om man så vill. Han är SÅ klok. Jag tycker också att det är så  fantastiskt att han kan skriva så oerhört personligt och innerligt utan  att någon gång lämna ut sin familj och sig själv för mycket. Han har  verkligen hittat balansen mellan personligt och privat. Jag är så glad och tacksam över att han vill dela med sig.

I går hade jag förmånen att få lyssna till honom och Magnus Sundell i ett samtal om hans nya bok, romanen”Tusen olevda liv finns inom mig”. Jag blev RIKTIGT nyfiken på den. Vi fick ju lite smakprov och glimtar ur romanen och det gav mersmak. Jag köpte den förstås och fick den signerad.