0

Insikt

Jag har läst en bit ur Peter Halldorfs bok Heligt År.

Jag stryker under mycket och lär mig mycket.

Idag fastnade meningen

Gud är det oskapade ljuset

i mig.

Annonser
0

Karmelitnunnor

Ni minns väl dokumentärfilmen Nunnan av Maud Nycander? Den gjordes 2007 och sändes på TV samma år (tror jag).

Själv var jag helt tagen av den. Jag har precis köpt den på DVD. Jag kände att jag gärna ville kunna titta igen. Dessutom har jag ju snöat in på Karmeliterorden genom Wilfrid Stinissen.

Jag tyckte det var fascinerande att så många människor blev så oerhört provocerade av hennes livsval. Tänk vad fantastiskt att få en sådan kallelse och att få nåden och glädjen att följa den.

Karmeliterordern i Sverige har en väldigt fin hemsida där man kan läsa om den. Bland annat kan man läsa om hur en dag i klostret ser ut:

05.00 Uppstigning
05.30 Tidebönen Laudes
06.00 Frukost under tystnad
06.45 Inre bön i koret
07.45 Tidebönen Ters
08.00 Mässa
08.45 Arbete
10.30 Andlig läsning                                          
11.25 Tidebönen Sext
11.45 Lunch under högläsning
12.40 Rekreation
13.20 Vilotid
14.00 Tidebönen Non
14.20 Arbete
17.00 Inre bön i koret
18.00 Tidebönen Vesper
18.25 Kvällsmat under högläsning
19.05 Rekreation
19.55 Tidebönen Completorium och Läsningstidebönen
20.45 Fritid i cellen
22.00 Sovdags (senast)

Jag har också funderat på att gå på Operan och titta på Poulencs opera Karmelitersystrarna. Jag såg den förra gången den sattes upp och minns det väldigt suggestiva slutet. Karmelitsystrarna (Dialogues des carmélites) är en opera av Francis Poulenc.  Bakgrunden till operan är faktiska händelser under den franska revolutionen. Nunnorna i karmeliterklostret förföljdes för sin tro. När klostret stängdes, möttes nunnorna i hemlighet för att efterleva sin ordens regler. De häktades och dömdes till döden. Alla nunnorna utom en gick till giljotinen. Marie de l’Incarnation greps inte.

Det är hennes berättelse som ligger till grund för operan.

0

Tomas Sjödin IRL

Tomas Sjödin tillhör en av mina favoritförfattare. Jag var länge VÄLDIGT tveksam till att läsa hans böcker eftersom jag trodde att det skulle bli jobbigt känslomässigt. Nu talar jag alltså om hans första böcker ”När träden avlövas…”, ”Den enklaste glädjen” och ”Reservkraft”. De som bland annat handlar om hans familj och livet med två obotligt sjuka barn.

Jag grät och läste och grät och läste och läste och grät. Trots att det är så förfärligt sorgligt är hans böcker märkligt livsbejakande. Jag tror att det kanske beror på att han har hittat och kan beskriva det som är kärnan i livet. Kärleken.

Kärleken till Gud, till sin fru och pojkarna, till vänner, ja, till livet.     Han förmedlar en livshållning som väcker längtan.

Även i hans senare böcker återkommer denna livshållning, visdom  om man så vill. Han är SÅ klok. Jag tycker också att det är så  fantastiskt att han kan skriva så oerhört personligt och innerligt utan  att någon gång lämna ut sin familj och sig själv för mycket. Han har  verkligen hittat balansen mellan personligt och privat. Jag är så glad och tacksam över att han vill dela med sig.

I går hade jag förmånen att få lyssna till honom och Magnus Sundell i ett samtal om hans nya bok, romanen”Tusen olevda liv finns inom mig”. Jag blev RIKTIGT nyfiken på den. Vi fick ju lite smakprov och glimtar ur romanen och det gav mersmak. Jag köpte den förstås och fick den signerad.

0

Läshögen växer …och växer

Jag har varit på Nätverksmöte i jobbet och på väg dit passade jag på att titta in på Gospelhörnan i Uppsala. Här i Gävle där jag bor har vi ingen boklåda med kristen litteratur. Trist. Visserligen köper jag mycket på nätet men det är liksom

en helt annan sak att få gå runt och kika bland, bläddra i och känna på böckerna.

I alla fall hittade jag tre böcker som jag länge funderat på att köpa och då kunde jag inte motstå.

Heligt år av Peter Halldorf kom ut i våras och är en ekumenisk vandring genom kyrkoåret med avstamp i de första kristnas firande.

Verkar mycket bra. Jag strök under redan i inledningskapitlet:

Det är betecknande att det första som Gud helgar inte är en särskild plats utan ett stycke tid.”

Det har jag aldrig tänkt på. Jag har tänkt på att Gud skapade vilan och att den därför är en viktig del av vårt liv, men det är klart att ett stycke tid borde vi kunna ägna åt Gud…

Jag ser fram emot att följa den under det nya kyrkoåret.

 Andlig Läsning är en härligt stor och ganska tjock bok med 43 texter av olika författare ”från Augustinus till Stinissen”. I inledningen förklaras Lectio Divina och tanken är att varje avsnitt skall läsas sakta och eftertänksamt och meditativt.

Det är en utmaning för mig som gärna läser snabbt och nyfiket. En andlig träning som jag behöver…

Första kapitlet är en bit av C.S Lewis bok Kan man vara kristen. Han är en av mina absoluta favoriter alla kategorier. Jag har läst det mesta han skrivit, men han tål verkligen att läsas om och om igen.

Slutligen plockade jag på mig En rysk Pilgrims berättelser som jag blivit nyfiken på.

Jag undrar förstås (som vanligt) när jag ska hinna läsa allt, men som jag broderat fritt efter Predikaren:

Var sak har sin tid och var bok har sin

0

Stilla motstånd

Jag har börjat meditera regelbundet igen. Jag gjorde det för ett par år sedan men slutade av någon anledning. Jag var på retreat för inte så länge sedan och det ledde till en nystart. Meditationen får mig att må bra fysiskt, psykiskt och inte minst andligt. Att sitta sig till stillhet, att samla sig, att ge rum för Gud, att andas Guds ande – det ger så otroligt mycket.

Jag har precis läst i tidskriften NODs senaste nummer (3 2011) om motstånd, kristet motstånd. Bland annat skriver man om Patrik Hagmans bok med titeln Om Kristet Motstånd.

Jag brukar ibland tänka mig att jag ingår i en motståndsrörelse. Både som en liten yttepyttedel i motståndet mot de onda krafter som härjar men också som en del av ett motstånd mot hur världen ser ut, hur samhället och våra värderingar förändrats och förstörts.

Motstånd kan vara aktivt eller passivt. Mitt motstånd är passivt aktivt. Jag avstår från en del saker, tar avstånd från en del företeelser och jag ber och mediterar.

Visst kan jag ibland längta efter ett annorlunda, alternativt liv, men nu är jag ju här – med min familj, mitt arbete och min vardag. Jag försöker skapa mig en vrå i världen där jag kan leva som jag finner viktigt och riktigt. Ibland snurrar livet på alldeles för snabbt och det är lätt att tappa fotfästet och komma i obalans. Det märkliga är att när jag använder de redskap jag fått – meditation, gudstjänst, retreat, andlig läsning, pilgrimsvandring, bön och eftertanke, då bromsas allting upp, balansen finns kvar och det går lättare att leva det liv jag vill leva. Det går lättare att göra ett stilla motstånd – och jag tror att det faktiskt gör skillnad.

0

Tomas Sjödins språk…och mitt

Jag tycker mycket om att läsa Tomas Sjödins böcker. Ni vet, När träden avlövas, Reservkraft, Den enklaste glädjen och flera andra. Jag tänkte gå och lyssna på honom nu om ett par veckor när han kommer till min stad för att tala om sin nya bok Tusen olevda liv finns inom mig.

På nätsidan ROM 10:17 kan man lyssna på predikningar och föreläsningar av olika talare, bland annat Tomas Sjödin.

Jag laddade ner hans predikningar och har lyssnat i bilen ett par dagar. Jag tycker om dem. Han är klok och kunnig och lätt att lyssna på. Men jag har slagits av hur olika vårt språk är. Tomas Sjödin tillhör frikyrkovärlden och hans språk och sätt att tala där skiljer sig mycket från predikospråket och bönespråket i mitt sammanhang i Svenska Kyrkan. Därför känns det ibland främmande. Det känns annorlunda att i bakgrunden höra bönesuckar, amen och hallelujarop. I Svenska Kyrkan håller vi inte på med sån´t. Där är vi teoretiska, samlade och lagom – i alla fall utanpå.

Jag har under åren – liksom många runt om – närmat mig mina kristna bröder och systrar på olika sätt. Jag läser tidningar och tidskrifter – NOD, Dagen, Signum, Kyrkans Tidning och Katolskt Magasin ibland. Jag läser böcker skrivna av kristna från alla möjliga håll. Min dotter går i en kristen friskola.

Tänk vilket utbyte vi skulle kunna ha av varandra om vi bara vågade överskrida gränserna lite.

0

Böcker att bita i…

    Amazon.co.uk har tjänat en hacka på mig igen.

Jag har länge tänkt att jag ville läsa om reformationen och Diarmaid MacCullochs bok har fått fina   priser. När jag ändå var på gång köpte jag också tegelstenen om Kristendomens                                historia.

Inte vet jag när jag ska få tid att läsa dem, men det kan kanske bli ett kapitel då och då.